Agnes och hennes värld

INNAN VI VISSTE ALLT OM VARANDRA 

av Anne-Lie Högberg

Utgiven: 2018-05-30

Förlag: Bokförlaget Sol

Antal sidor: 269 (inbundet format)

Serie: Agnes (del 3)

Recensionsex från författaren

Agnes och hennes familj har haft några tuffa år, men nu börjar de äntligen lägga sig lite. Sommaren står för dörren, och naturen är som vackrast. Agnes ser fram emot en skön sommar, då hon ska få ro och riktigt återhämta sig. Men istället tornar ovädersmolnen upp sig, både bildligt och bokstavligt!

Sveket från fd. maken Oscar och dito nära vännen Lisa när de blev ett par sitter som en hård tagg i Agnes, och är svårt att förlåta. Nu sviker de igen! Och vad värre är; de sviker även barnen (inte minst äldsta dottern) genom sitt agerande. Agnes slits mellan sina egna känslor och sin roll som mamma, en mamma som vill att barnen ska ha en god relation till både henne och Oscar (opåverkad av hennes känslor).

Även på jobbet gungar tillvaron. Agnes trivs inte alls med sin nya chef, en yngre kille som inför märkliga regler, och visar sig sitta i knäet på den nya kvinnliga kollegan. När han tar sig friheten att ändra Agnes sommarsemester utan diskussion brister det för henne!

Den fysiska återhämtningen efter vintern och vårens operation och behandlingar har varit lång, och acceptansen av den förändrade kroppen är svår. Agnes har dock kommit en bra bit på väg, inte minst med hjälp av den kärleksfulle maken Tobias. När hon nu börjar känna sig hängig och illamående slår därför rädslan sina järnklor i henne, och allt rämnar. Men bara inombords.

I huset mittemot flyttar Vendela, en kvinna några år äldre än Agnes, in tillsammans med sina två barn. De trivs i varandras sällskap, men släpper ändå inte varandra in på livet. Agnes är rädd för att släppa någon nära efter Lisas stora svek, och Vendela å sin sida förmår inte dela sin stora hemlighet med någon, grovt sviken som hon blivit av (nästan) alla som hitintills stått henne nära.

Även Agnes mamma bär på en hemlighet, och innan den kommer i dagern hinner Agnes och hennes syster bli rejält oroliga.

Jag har inte läst de två tidigare delarna i serien om Agnes ("Det kommer aldrig mer vara du" och "Väck mig när det är över"), men jag har läst om dem. Gissningsvis har jag nog därför missat en del väsentliga detaljer och vissa delar av det sociala samspelet som förklarar en del av de olika personernas reaktioner och handlande i denna bok. 

Sammanfattningsvis skulle jag säga att detta är en bok om lögner och svek, ansträngda familjerelationer, halvkvävda visor och människor som inte förmår att kommunicera med sin omgivning. Men det är också en bok om hopp, mod och styrka, och innerlig kärlek till barn, syskon, vänner, och inte minst livet!

Jag beundrar Agnes i mycket. Hon är stark och modig, och trots att livet prövat henne hårt de senaste åren står hon upp. Även om det inte är direkt uttalat i denna boken misstänker jag att barnen gett henne mycket kraft, det känns så i dynamiken. Hennes kärlek till dem är stark, men verkar inte kvävande, vilket inte hade varit konstigt utifrån hennes upplevelser. Jag uppskattar också att hon inte låter sin bitterhet över exmaken och väninnans svek gå ut över barnen. Tvärt om verkar hon mån om att de ska ha en god relation. Tänk om alla separerade föräldrar kunde tänka så! 

Hon är också stark och modig i sitt förhållningssätt till sin kropp. Hon utmanar sig själv att exponera den, och jag ställde mig nästan upp och applåderade henne ett par gånger! :-)

Och sist men inte minst: hon vågar /orkar göra något åt sin jobbsituation! Heja Agnes!  

All bristande kommunikation och de halvkvävda visorna får det att knyta sig i magen på mig! En del väljer att tiga för att inte oroa, andra för att de oroas av följderna. Dem kan jag förstå, men också beklaga; de gör sig själv så illa genom att hålla allt inom sig! Andra låter bli att kommunicera av rent egoistiska skäl, som om andra är oviktiga. Dem blir jag irriterad på; det sårar och skapar osämja. Och sen är det de som antyder, pikar, far med halvkvävda visor! Dem har jag inget förbarmande över! Det är elakt, förminskande, skapar osäkerhet och sårar in i djupet av själen! 

Anledningen till att jag reagerar så starkt på den sistnämnda kategorin är att jag har övermåttan av dem i min egen närhet, och det är personer jag helst håller långt ifrån mig och ser till att träffa sällan. 

Jag gör mitt bästa för att skaka av mig de karaktärerna /deras agerande i boken, och istället fokusera på allt det fina. Alla kärlek, harmoni, styrka och jäklar anamma som finns. Och alla starka och fina karaktärer. En del av dem hade jag verkligen velat träffa på riktigt. Inte minst Agnes, när hon är tillbaka på sin nya arbetsplats! ;-)

Boken finns att köpa som inbunden på bl.a Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus . Preliminärt ska den finnas tillgänglig som e-bok och ljudbok hos Storytel och Adlibris från den 25 juni. 

Sommaren är med andra ord räddad för er som har den oläst! :-)

Smedjegatan 6 -huset där allt händer!

BARA MÄNNISKOR och VANLIGA MÄNNISKOR GLÖMMER OCH GÅR VIDARE av Anne Liljeroth

Utgivna (i pocket): 2014-06-02 resp 2015-09-15

Förlag: Hoi förlag

Antal sidor: 380 / 366 sidor

Serie: Saga Widerbeck

Recensionsex från förlag / författare

Saga Widerbeck är grävande journalist, med flera prisade artiklar i bagaget. Utlandsuppdragen har avlöst varandra, och hennes artiklar har alltid präglats av stort rättspatos. Sommaren efter gymnasiet flydde hon, stukad och kvävd, den lilla stad hon växt upp i, fast besluten att aldrig återvända. Men nu står hon här på nytt, som ny ägare till hyreshuset på Smedjegatan 6, redo att göra upp med sitt förflutna. Och med några av människorna som bor där.

Sagas uppväxt präglades av ett utanförskap, och känslan av att inte passa in var stark. Ett antal personer, och enskilda händelser, förstärkte denna känsla ytterligare och under alla år har detta skavt i henne. Försöken att bearbeta  har lett till insikten att glömma och förlåta inte är rätt metod, och hon återvänder nu till hemstaden för att ställa folk till svars på sitt eget sätt. Och journalisten i henne vet precis hur hon ska gå tillväga!
Allt går inte riktigt som planerat. Tiden har inte stått stilla, perspektiv har förändrats, och människorna är inte isolerade öar. 
Saga bidrar till att få en av sina atagonister på fall, men vacklar i sin mission när det gäller de övriga. De är (nästan) alla hyresgäster i huset hon köpt, vilket var en bidragande orsak till köpet. Men det innebär också att hon kommer dem närmare, och ser andra sidor. Och träffar deras närstående... Plötsligt känns allt inte lika självklart.
I andra boken har det gått 1 år. Saga har låtit renovera huset och skrivit en bok om en av stadens profiler. En person som genom åren väckt starka känslor, men som få egentligen kände. Arbetet med boken har därför rört upp mycket hos stadens invånare, och många är oroade över vad den kommer att avslöja. 
Även bland de boende i huset på Smedjegatan 6 har det skett förändringar. Dynamiken är en annan, och alla är inte helt tillfreds med detta.
Sammantaget muttras det en hel del om Saga, och när hon börjar få hotfulla meddelanden tar hon det först med ro. När hon sen hängs ut i media börjar dock en viss oro infinna sig. Vem vill henne illa, och av vilken anledning? Hänger det ihop med förra årets avslöjanden eller är det kopplat till boken hon skrivit?

Jag tycker mycket om båda böckerna. Anne Liljeroth skriver finstämt om småstadsliv och (den upplevda) känslan av utanförskap, och längtan efter något större som flera av bokens karaktärer känner. Om svårigheten att vilja gå sin egen väg i ett samhälle där alla ska veta sin förväntade plats. 
Saga rör om i grytan, både i samhället och i sin egen. Jag gillar hur Anne låter henne komma till insikt, och vad hon låter henne göra av insikten. I andra boken har både karaktärerna och vi läsare fått nya perspektiv. 😊 
Förutom Saga så är det ytterligare några karaktärer som bär upp berättelsen. Inte minst Milla, Sagas 17-åriga granne. En intelligent och driftig tjej med starka åsikter som går sin egen väg. När det gäller att avslöja oegentligheter ligger hon, utan att veta det, steget före Saga hela tiden. Jag kan inte låta bli att älskar henne!
En annan karaktär som bär berättelsen är den pensionerade polisen Bengt. Det är en man med stort hjärta, som fortsätter att "se om" sin stad även som pensionär. 
Det är också böcker med nerv och ett visst mått av spänning. I synnerhet den första där man nästan satt som på nålar för att få veta vad som drivit Saga till detta, och vad hon tänkte göra! 
Det är med vemod i hjärtat som jag lämnar Saga och de andra. Jag saknar dem och vill veta hur deras fortsatta liv ska gestalta sig! 
Jag är så glad att jag "upptäckt" Anne Liljeroths böcker; tänk vad en skrivhelg oväntat kan utmynna i! 😆

Douglas Palm är åter!

KVINNAN VID KANALEN av Set Mattsson

Utgiven: 2018-03-16

Förlag: Historiska media

Antal sidor: 391 (inbundet format)

Genre: Historisk deckare

Serie: Douglas Palm #4

Recensionsex från förlaget

Kvinnan vid kanalen är Set Mattssons fjärde bok om kriminalöverkonstapel Douglas Palm, hans närstående och kollegor i 40-50-talets Malmö. 

Min kärlekshistoria med den här bokserien tog sin början 2015. Jag följde då en sk. bokutmaning, med ett antal på förhand förutbestämda temapunkter som skulle bockas av under året. En av punkterna var "En bok från din hemstad", som jag då valde att tolka "En bok från din uppväxtstad", dvs Malmö. Då jag sökte runt efter en lockande bok fann jag inte en utan en hel trilogi med historiska deckare som utspelade sig i Malmö! Min lycka var gjord, för är det något jag är svag för så är det historiska deckare! Och en historisk deckare från hem-hemma var ju klockrent! :-) 

Det var kärlek från första ögonkast när jag började läsa Ondskans pris (del ett i serien), och del två och tre betades av i snabb takt! 

Serien tar sin början våren 1945. Andra världskriget är äntligen slut, och den fulla omfattningen av dess fasor börjar nå omvärlden. Till Malmö kommer ett skepp med fritagna från nazisternas koncentrationsläger. De interneras på Malmöhus, och slussas vart eftersom ut i samhället. En del malmöbor öppnar famnen för de nödställda, men i en stad som stora sociala motsättningar är en hjälpande hand inte alltid självklar att räcka fram.

Just de sociala motsättningarna och folkhemsbygget är ett genomgående tema i hela serien. Författaren förankrar sina kriminalhistorier i autentisk historieskrivning, med tydliga tidsmarkörer. Blandningen mellan verklighet och fiktion ger böckerna trovärdighet.

Nu, i fjärde boken, är vi framme vid åren 1951-52; en omvälvande tid både i världen i stort och i Sverige. Det är kapprustning och terrorbalans mellan USA och Sovjet, och oron för att världen står inför ett nytt världskrig är stor. I Sverige sker flera händelser som var för sig bidrar till det som kom att kallas "rysskräcken": Hilding Andersson och Fritjof Enbom grips, och döms, som ryska spioner och DC3:an (och senare de plan som är ute och söker) skjuts ner av Sovjetunionen. Alla som är, eller antas vara, kommunister löper stor risk. 

I Malmö, precis som i flera andra större svenska städer vid den här tiden, börjar man "sanera" stadskärnan; riva de gamla husen som till största del bebos av stadens fattiga, och bygga nytt och modernt. 

Boken har två huvudkaraktärer. Förutom Douglas Palm möter vi Sigrid Holm, en ung kvinna som försörjer sig som prostituerad för att få ihop pengar att börja ett nytt liv med, ett liv som kan inkludera hennes lilla dotter som tog ifrån henne. Boken inleds med en händelse som kommer att bli en vändpunkt för Sigrid, och som så småningom får hennes vägar att korsa Douglas.

Douglas som nu hunnit fylla 50. Han känner sig gammal och livstrött, och har börjat räkna åren till pensionen. Även på hemmafronten är det "trött". Han och hustrun går om varandra, och när de väl är hemma har de inte längre något att säga varandra.

Men det finns ändå något där innerst i hjärtat, både yrkesmässigt och privat. Trots att han är trött och uppgiven finns det ändå ett äkta engagemang och socialt patos i det han gör. Han värnar gärna om de svaga i samhället, försöker hellre hjälpa än stjälpa. Och privat; trots att äktenskapet saknar glöd, och han börjar ifrågasätta det, så värnar han om sin hustru och vill henne väl. 

Det är en av de saker jag verkligen gillar med den här serien böcker: trots att Douglas Palm är en man av sin tid (då mannen skulle vara Man) så är han innerst inne ganska mjuk. Han har socialt patos, värnar om de svaga i samhället och beundrar sin hustru (även om han inte alltid förmår att uttrycka det). 

Det här var, precis som de tre tidigare, en väldigt spännande, intressant och engagerande bok. Man känner med många personer, både de på rätt och "fel" sida lagen! Det ska bli intressant att följa Douglas och hans närmaste ännu några böcker. För jag tror och hoppas att ännu några böcker är planerade! Ursprungligen var detta tänkt som en trilogi, men till min stora lycka bestämde sig författaren för att ta upp tråden på nytt. Så nu håller jag tummarna för ännu några böcker. Jag håller också tummarna för att Douglas och hans hustru hittar tillbaka till varandra! De hade en så fin och innerlig relation i början av serien, och det känns så sorgligt att den falnat!

Har du inte läst någon av böckerna så har du många härliga stunder framför dig! 

De finns att köpa, i olika format, på flera håll. Bland annat hos förlaget (klicka på respektive bok), Bokus, Adlibris och Akademibokhandeln . Alla fyra böckerna finns för nedladdning på Storytel och på Bookbeat finns de tre första. Till min stora glädje såg jag också att de tre första finns inlästa som talbok i Legimus, vilket gör dem tillgängliga även för de med läsnedsättning, vilket värmer mitt hjärta! :-)

. 

Förlagsbild

DOLDA SPÅR av Ida Axelsson

Utgiven: 2018-02-26

Förlag:  Bokförlaget SOL

Antal sidor (inbundet format): 280

Genre: Spänning

Recensionsex från förlaget

För lite mer än 1 år sen, i början av februari -17, läste jag första delen i Ida Axelssons serie om polisen Linn Wide som återvänt till hemstaden Helsingborg. En stad som hon lämnade direkt efter studenten, en stad och en uppväxt som inte är helt okomplicerad. Såhär inledde jag då min recension: Det är inte ofta, om det någonsin hänt mig tidigare, att inledningen på en bok får mig att gråta! Men det gjorde denna. De dubbla känslorna (Linn har) kom mig alltför nära" 

Boken fortsatte sen att beröra mig starkt, mycket för de gemensamma (dubbla) känslorna och erfarenheterna jag delar med Linn, men också för att det var en fantastiskt bra bok.

Den hade då några år på nacken, och så vitt jag kunde läsa mig till när jag sökte på nätet fanns ingen del två i sikte. Men hoppet är ju det sista som överger en heter det ju, så jag fortsatte hoppas och skannande med jämna mellanrum av nätet om, utifall att. Och till sist kom den glädjande nyheten; det var en ny bok på gång! Och nu äntligen, äntligen är den här! :-D

Det var med spänd förvänta, och viss bävan, som jag slog upp pärmarna till boken; skulle den vara lika bra? Jag behövde inte oroa mig!
Det är nu vinter i Helsingborg, snart jul, och Linn är tillbaka i tjänst igen. Hon kastas direkt in i två brott av, tillsynes, skilda karaktär. 
En man kommer in och anmäler sin syster försvunnen -ett år efter att han senast träffade henne. Linn tar lite halvhjärtat tag i det, ganska övertygad om att systern håller sig undan av egen fri vilja, men får också ett betydligt mer allvarligt fall på sitt bord som gör att de första får låg prioritet. En ung kvinna hittas död, förmodligen mördad, sittande i en rullstol i en låst underjordisk gång. Som om inte det i sig är märkligt nog så visar det sig att kvinnan är polsk medborgare, och enligt alla uppgifter förväntas hon vara i Dubai. 
Saker och ting är inte vad det syns vara, varken i det första eller andra fallet, och Linn och hennes kollegor får en del att bita i.
Samtidigt pockar det privata på. Både Linn och hennes lille son Dante har fullt upp med att bearbeta sommarens händelser. Ingen av dem förmår att sätta ord på sina känslor; Linn vänder sina innåt till grubbleri och Dante vänder dem utåt. Trots att Linn är bekymrad över hur Dante mår och agerar förmår hon inte ta den utsträckta hand till hjälp som hon får utan lägger bara mer sten på sin egen börda.
Sitt förflutna, som hon så noga försöker dölja, gör sig också påmint på flera plan. Som läsare anar man att det börjar bli ohållbart, det kommer inte att dröja länge innan det briserar.
Åter igen har Ida Axelsson skrivit en fantastisk bok, befolkad av intressanta karaktärer. Förutom Linn är det främst hennes barndomsvän Damir (en kille som hamnat tämligen snett i livet men som nu är på väg att komma på rätt spår igen) som ligger mig varmast om hjärtat. Båda har de haft det tufft, och har utåt sätt en stark och tuff attityd, men drivs innerst inne av ett socialt patos och varmt hjärta.
Det som berörde mig starkast i förra boken (Svart skugga) var ju Linns dubbla känslor till personer från hennes uppväxt, känslor och funderingar jag delar med henne. Till skillnad från henne riskerar inte jag min karriär eller mitt anseende om någon får veta och därför behöver jag inte dölja det. Men de dubbla känslorna, de finns där. Och rädslan att fel personer gör kopplingen, den delar vi också.
Därför var det på sätt och vis en lättnad att bok två inte hade lika stort fokus på den biten, det gav liksom en andpaus där man fick lära känna andra delar av Linn och de som befolkar hennes värld. Men precis som man kan ha svårt att låta bli att pilla på ett sår, så vill jag ju läsa om denna sidan av hennes värld hur jobbig den än är!

Jag kan varmt rekommendera båda böckerna i serien om Linn Wide. Svart skugga har nyligen kommit i nyutgivning i pocketformat hos Harper Collins, men finns i andra upplagor hos internetbokhandlarna. Dolda spår är ju alldeles färsk hos bokförlaget SOL och "säljs där böcker finns"! Båda finns också hos Storytel.

Hur återvänder man till livet?

Förlagsfoto

ATT ÅTERVÄNDA TILL LIVET 

av Dina & Jovan Rajs

Utgiven: 2018-01-04 

Förlag: Natur&Kultur

Antal sidor: 337 (i inbundet format)

Genre: Självbiografi

I väntan på den här boken har jag läst Dina och Jovans respektive böcker där de beskriver sina upplevelser från andra världskriget (En reva hade nätet: och där slank jag ut resp Ombud för de tystade ); en hiss och en diss.. Jag kände mig därför lite osäker på vad jag kunde förvänta mig av den här boken, men jag blev inte besviken! 😊

En kort prolog: Dina föddes 1938 i Kroatien och Jovan 1933 i Serbien, båda i judiska familjer. De var således barn när deras respektive hemtrakter ockuperades 1941, och inte särskilt gamla när de genomled de fasor de utsattes för under resterande del av kriget. I Dinas trakter var tyskarna allierade med ungrarna, som utförde en regelrätta massaker på den judiska befolkningen. Dina och hennes mor flydde gång på gång till olika platser, och undkom med nöd och näppe hela tiden. Efter kriget återvände man till hemtrakterna, och återförenades med Dinas far som varit krigsfånge. Jovans trakter hade en stor andel tysk befolkning. Här upprättades getton och lokala koncentrationsläger, och man deporterade även judarna till de större lägren. Jovan göms till en början hos olika släktingar, men hamnar till sist i Bergen-Belsen. Hela hans familj, och större delen av hans släkt, mördas under kriget.
Där tar denna bok sin början. Dina och Jovan berättar i vartannat kapitel om sina känslor och upplevelser. Hur återgår man till ett normalt liv i sina gamla hemtrakter där nästan hela den judiska befolkningen är utplånad? Där man i stort sätt är den enda juden i sin åldersgrupp. Där i stort sätt alla andra har en helt annan uppfattning och upplevelse av kriget.
Jovans nya klasskompisar berättar spännande (pojk-)historier om hur de levde rövare i den ockuperade staden, men Jovan har inget att berätta, för i ett koncentrationsläger händer det ju inte så mycket spännande ur ett pojkperspektiv...
Ickejudarna förstår inte heller varför judarna behövde fly, och saker de lämnade kvar ville de väl inte ha, eller? Och lägenheterna; lämnar de dem med inventarier och allt, då är det väl bara att flytta in? Den vuxna befolkningen är antingen besvärade eller ointresserade, barnen mest oförstående.
Det de återvändande judarna varit med om är såklart svårt att både sätta ord på, och ännu svårare att förstå. Ibland finns varken viljan eller förmågan att sätta ord på upplevelserna.
Vad gör en sån här krigsupplevelse med ens självkänsla, med ens identitet? Kan man ens återvända till sina hemtrakter och återgå till ett normalt liv? För Jovan, och till viss del Dina, blir svaret Nej. Men där är vi inte än.
Boken lotsar oss igenom deras återstående barndom och tonårstid.
Dina har en förhållande vis trygg tillvaro med mamma, pappa och lillasyster (som föds efter kriget). Till en början finns även farmor och farfar och ytterligare släktingar. Hon har en faster i Stockholm som skickar förnödenheter. De lever fattigt och trångt, och flyttar flera gånger. Men minnena från kriget plågar henne. En del saker som hon under krigsåren var för liten för att förstå den fulla innebörden av kommer nu i fatt henne.

Jovan tas om hand av en moster (som gifte sig med en serb innan kriget, och därmed undkom utrensningen) och blir en del av hennes familj. Hur välkommen och älskad han är så lever han ändå med känslan av att han är en ständig påminnelse om alla de som inte längre finns. Han blir en allvarlig ung man som plågas av sina minnen och självförebråelser.
Dina och Jovan träffas på ett sommarläger för judiska ungdomar när de är 17 respektive 22 år, men det tar ännu något år innan de blir ett par. Plötsligt finner de en självfrände i varandra. Trots deras olika upplevelser under kriget finns det ändå något som gör att de hittar ett gemensamt språk för att sätta ord på sina känslor.
Gemensamt för dem är också känslan av rotlöshet. Landet har nu blivit Jugoslavien, men det är inte deras land. De bestämmer sig för att lämna landet, och starta om på nytt där det är lugnt och fredligt. Valet faller slutligen på Sverige.

Jag är fascinerad över hur mycket man fortfarande lär sig om detta förhatliga andra världskrig! Både paret Rajs respektive böcker, och denna gemensamma lyfter fram sidor av saken jag inte tidigare vetat, eller reflekterat över. Böckerna berörde mig starkt, främst Dinas bok, och denna gemensamma, men även tankar som Jovan lyfter i sin bok. Det kommer att ta tid att ta in, och att smälta, allt och jag har ansatt min sambo med många tankar och fakta som dykt upp på vägen.
Boken är nu läst, och nu tar begrundan vid!