 |
| Förlagsfoto |
ATT ÅTERVÄNDA TILL LIVET
av Dina & Jovan Rajs
Utgiven: 2018-01-04
Förlag: Natur&Kultur
Antal sidor: 337 (i inbundet format)
Genre: Självbiografi
I väntan på den här boken har jag läst Dina och Jovans respektive böcker där de beskriver sina upplevelser från andra världskriget (En reva hade nätet: och där slank jag ut resp Ombud för de tystade ); en hiss och en diss.. Jag kände mig därför lite osäker på vad jag kunde förvänta mig av den här boken, men jag blev inte besviken! 😊
En kort prolog: Dina föddes 1938 i Kroatien och Jovan 1933 i Serbien, båda i judiska familjer. De var således barn när deras respektive hemtrakter ockuperades 1941, och inte särskilt gamla när de genomled de fasor de utsattes för under resterande del av kriget. I Dinas trakter var tyskarna allierade med ungrarna, som utförde en regelrätta massaker på den judiska befolkningen. Dina och hennes mor flydde gång på gång till olika platser, och undkom med nöd och näppe hela tiden. Efter kriget återvände man till hemtrakterna, och återförenades med Dinas far som varit krigsfånge. Jovans trakter hade en stor andel tysk befolkning. Här upprättades getton och lokala koncentrationsläger, och man deporterade även judarna till de större lägren. Jovan göms till en början hos olika släktingar, men hamnar till sist i Bergen-Belsen. Hela hans familj, och större delen av hans släkt, mördas under kriget.
Där tar denna bok sin början. Dina och Jovan berättar i vartannat kapitel om sina känslor och upplevelser. Hur återgår man till ett normalt liv i sina gamla hemtrakter där nästan hela den judiska befolkningen är utplånad? Där man i stort sätt är den enda juden i sin åldersgrupp. Där i stort sätt alla andra har en helt annan uppfattning och upplevelse av kriget.
Jovans nya klasskompisar berättar spännande (pojk-)historier om hur de levde rövare i den ockuperade staden, men Jovan har inget att berätta, för i ett koncentrationsläger händer det ju inte så mycket spännande ur ett pojkperspektiv...
Ickejudarna förstår inte heller varför judarna behövde fly, och saker de lämnade kvar ville de väl inte ha, eller? Och lägenheterna; lämnar de dem med inventarier och allt, då är det väl bara att flytta in? Den vuxna befolkningen är antingen besvärade eller ointresserade, barnen mest oförstående.
Det de återvändande judarna varit med om är såklart svårt att både sätta ord på, och ännu svårare att förstå. Ibland finns varken viljan eller förmågan att sätta ord på upplevelserna.
Vad gör en sån här krigsupplevelse med ens självkänsla, med ens identitet? Kan man ens återvända till sina hemtrakter och återgå till ett normalt liv? För Jovan, och till viss del Dina, blir svaret Nej. Men där är vi inte än.
Boken lotsar oss igenom deras återstående barndom och tonårstid.
Dina har en förhållande vis trygg tillvaro med mamma, pappa och lillasyster (som föds efter kriget). Till en början finns även farmor och farfar och ytterligare släktingar. Hon har en faster i Stockholm som skickar förnödenheter. De lever fattigt och trångt, och flyttar flera gånger. Men minnena från kriget plågar henne. En del saker som hon under krigsåren var för liten för att förstå den fulla innebörden av kommer nu i fatt henne.
Jovan tas om hand av en moster (som gifte sig med en serb innan kriget, och därmed undkom utrensningen) och blir en del av hennes familj. Hur välkommen och älskad han är så lever han ändå med känslan av att han är en ständig påminnelse om alla de som inte längre finns. Han blir en allvarlig ung man som plågas av sina minnen och självförebråelser.
Dina och Jovan träffas på ett sommarläger för judiska ungdomar när de är 17 respektive 22 år, men det tar ännu något år innan de blir ett par. Plötsligt finner de en självfrände i varandra. Trots deras olika upplevelser under kriget finns det ändå något som gör att de hittar ett gemensamt språk för att sätta ord på sina känslor.
Gemensamt för dem är också känslan av rotlöshet. Landet har nu blivit Jugoslavien, men det är inte deras land. De bestämmer sig för att lämna landet, och starta om på nytt där det är lugnt och fredligt. Valet faller slutligen på Sverige.
Jag är fascinerad över hur mycket man fortfarande lär sig om detta förhatliga andra världskrig! Både paret Rajs respektive böcker, och denna gemensamma lyfter fram sidor av saken jag inte tidigare vetat, eller reflekterat över. Böckerna berörde mig starkt, främst Dinas bok, och denna gemensamma, men även tankar som Jovan lyfter i sin bok. Det kommer att ta tid att ta in, och att smälta, allt och jag har ansatt min sambo med många tankar och fakta som dykt upp på vägen.
Boken är nu läst, och nu tar begrundan vid!
